Jag bedriver just nu Hossmo Poesicirkel. Nästa träff är 14 december, kl. 18:00-19:30. Temat är ”Kärlek”. Vi håller till i Församlingshemmet i Rinkabyholm, mitt emot ICA-Rinkabyholm. Hjärtligt välkomna!

Jag har skrivit nästan 300 dikter i mitt liv och jag har sammanställt några av dem till två diktsamlingar, ”Om kriget kommer” och ”Under Orions bälte”. Jag håller nu på med att sammanställa en tredje diktsamling som jag kallar för ”Att hålla allt på plats”. Jag håller även på att skriva en roman om livet och slutet i Sandbyborg. Arbetsnamnet är ”Ölands Romare”.

Ett litet prov på mitt diktande

Tystnaden får tala

Glädjedödare sura som citroner

Leker gamla brukspatroner

Höga halsar, sträckt rygg

Känner Hen sig trygg

I sitt dagliga värv

Med att skapa fördärv

 

Ingen ödmjukhet

Stångas som en get

Bara går på

En stackare att slå

Som om det vore alldagligt

Att göra nåt obehagligt

 

Blundar för det dåliga

När Hen tittar på det pråliga

Och tror sig alltid ha rätt

Men Hen står sig slätt

Mot det Hen skapar

På ytan bara skrapar

 

Talar förskräckligt om inget

Borde egentligen försvara sig i tinget

För det Hen spyr ut

Som borde få ett slut

Ingen säger emot

För då får man lida sot

 

Mellan allt

Mellan detta och inget

svävar jag som ett morgondis.

Mellan nu och då

lever jag som död.

Mellan dig och mig

är det ljusår.

Mellan måne och sol

går jag vilse.

Mellan sol och måne

dör jag levande.

Cigaretten på duken

har slocknat,

bredvid ligger 18 karat

och glimmar

för alla skrattande pirater.

 

Det är du

Jag blåser ut min själ.

Den far i vinden.

Vit som ånga smiter den bort

och lämnar mig slagen,

besegrad av min baneman.

Jag svävar ut i ingenting och

löses upp, exploderar,

sprids för vinden.

Jag kan fortfarande se

allt från en annan dimension.

Dessa små, små pyttestjärnor,

som ögon förtrollar mig,

behagar mig precis

som du.

 

Plutonen

Ohlsson ler

så snuset

man ser.

 

Andersson blandar leken,

gömmer undan

kortet med eken.

 

Svensson ligger i våningssängen

och drömmer om

flickorna på ängen.

 

Lillpoeten Jarlsson ringer

innan han till

Anna springer.

 

Pettersson har spelat biljard.

Han fyra marker

blivit av med i rad.

 

Norén sitter på dass och leker

medan Bardh

i enmansköket steker.

 

Det osar så hett

så Lööf kommer med

korvar på spett.

 

Stenudd på sina strängar spelar.

Nilsson sjunger inte bra,

han bara felar.

 

Larsson åt oss försöker tippa,

men vinsten varje vecka

får vi slippa.

 

Christensen blir alltid sur.

Jag då kallar honom

för något djur.

 

Wikström skiter i allt.

Han tycker bara supa

är ballt.

 

Sådan är vår pluton,

fullt av små

getingbon.

 

Vårsol

Väntan är äntligen över,

årstiderna har skiftat.

Rena själar dansar sig fram,

som lysande solar.

Ontets kyla har somnat,

ligger i dvalans kylskåp.

 

Morgondis

Morgonens ljus bryter sig fram,

organiserar dagmänniskornas liv.

Rastande hundar vandrar omkring,

gående trötthet bredvid.

Olikheterna sitter på bussen,

nickande mot varandra.

Dagens slit ska påbörjas,

ingen orkar protestera.

Sakta går vardagen mot helg.

 

Äventyr på vinden

På vinden är det hett.

Bland smått, stort och brett

letar vi filmstjärnekort,

men hittar bara muslort.

På vinden gömmer sig allt.

Vi hittar mycket som är ballt,

men inte filmstjärnekort

som är smått, inte stort.

På vinden skapas mysterier

när man läser gamla serier.

Inga filmstjärnekort ligger på lur,

idag verkar vi inte ha någon tur.

På vinden möter vi en katt

som nog gärna vill hitta en musskatt.

Kanske han kan finna det vi söker,

men kilar raskt ut när farfar röker.

På vinden kommer vi snart fram,

rotar oss bort bland allt damm

till en låda med bananer på.

Filmisarna vi lär kanske finna då.

 

Livet ler – alltid!

Gräsfröet far i vinden,

landar en bit bort

i närheten av Linden

där det är alldeles för torrt.

Solen gnistar mot fönstret,

studsar sig fram

och bildar mönstret

av en obrukbar kam.

Med ett Gråbo i min mungipa

ler jag mot himlens slöjor,

som villigt lämnar en glipa

för solen att nå sina Möjor.

Vattendropparna far iväg i vinden,

landar en bit bort

i närheten av Linden

där det är alldeles för torrt.

Livet kommer alltid åter

för de som aldrig gråter,

(över spilld mjölk).

 

Julens buller

Juleljus och nakna tomtar

dansar i ring.

Fyllan som bedövar ger mig

just ingenting.

Men, om Jesus var en kvinna

skulle vi dansa kring en gran.

Kyrkgången skulle leda till

Gyllene Freden i Gamla stan.

Där skulle vi dricka gott öl varje kväll

tills Satan kom in och lovade att bli snäll.

Tre skulle vi sitta hela natten lång

och sjunga en vacker julesång.

 

Pengen & skulden

Priset man får betala för sitt mod

är att skiljas från sin hjord.

Att alltid göra rätt

blir inför andra så avklätt.

Att alltid göra fel

fördöms tills man blir stel.

Korten som läggs på bordet

döljer kungamordet.

Fuska där du kan

och peka på Han!

Man kommer aldrig riktigt fram,

simmar bara runt i sin damm.

Så är och så ska alltid vara

konsensus i de fallnas skara.

 

Nästa vecka

Jag fick ett brev härom dan

postat någonstans i Gamla stan.

Det var från en flicka varm och gla

som ville träffas och fika någon da.

Jag blev nästan arg och

sa till mig själv,

om detta är en fälla

då går jag till Natti och tar en Stella.

Men, när jag suttit där och

läst brevet flera gånger eller två

jag tänkte att hon vill nog ändå.

Undrar om någon som hon i världen finns,

hon säljer ju till och med pins.

Nej, nu tänker jag inte mer på det,

hon gör mig redan tillräckligt het.

Nu kammar jag upp min man

och tar cykeln till stan.

 

Barnatten

Du skrattade och log

när du gick från bord till bord.

Du drack och skålade

så Bacchus fick nog.

Han trampade och slet,

stångades som en get.

Inget hjälpte,

du var redan så het.

Som en skugga om natten

föll han död ner.

Inga nio liv sa katten

som gick alldeles förbi.

Men, låna ett av mig

så ordnar det sig.

Han vaknade åter till sans.

Dig såg han då ingen stans.

 

Klick

Klick, klick!

Framför min kamera sitter

en skönhet och ler.

Ögon gnistrar och kärleken gror.

Det kommer en vind och greppar tag

om hennes hår.

Det blir rufsigt.

– Jävlar!

– Det gör inget. Omtagning! Sitt stilla då!

– Jag vill inte mer!

– Jo, bara några till…

Hon sätter sig ned på den mossiga

stenen igen.

Bakom henne står ett dött, tort träd

som tycks hånskratta åt oss.

En före detta Ek.

Klick, Klick!

Det är hon som ska symbolisera

livet och lyckan,

en blomstrande skönhet som

ger liv åt det döda trädet och

den livlösa stenen.

Blomstrande skönhet är ett

bra namn åt det döda

denna mörka, kalla och

något trista höstdag.

Kameran vaknar till liv igen,

klick, klick!

Hon får syn på en insekt på

sitt vänstra ben.

Ett vrål ekar över hela skogen.

– Iiiiiiiih!!

Hon far upp som en blixt.

– Faan! Det är svinkallt. Jag är trött

och otäcka satans kryp vill

äta upp mig!!

Jag vill inte vara med mer på dina

fåniga kort! Nu går jag hem!!

Hon far iväg mellan granarna och går hem

arg som ett bi.

En lärka, eller nåt

kommer flygande

som plåster på såren.

Klick, klick!

 

Jag fanns

Rödstreckad metall

i delar som

mitt cor.

45 procent blodkroppar,

läckande, droppande

i rykande svavel.

55 procent plasma

blandat med krutdammet

från en 5.56.

Han önskar sig liv.

Jag fanns.

 

Konstgjord andning

Andas

tyst och

tungt.

Puls

svag.

Fyra minuter,

sex

kvar

innan

jag

andas

genom

dig.